Jag vaknade upp med ett ryck.. Huhh det hade bara varit en dröm!

Det hade börjat skymta och jag drog mig lite mer i sängen alla andra i huset sprang i panik, jag suckade och steg motvilligt upp varför höll alla på såhär jämt för? VARFÖR kunde Ingen förutom jag vara lugn?

Jaja det var väll som det var.. Jag drog snabbt på mig kläderna och gick ut ur mitt rum ut till de andra de hade börjat eldasen någon timme sen så att dom kunde släcka ut alla ljus och få hela huset att verka dött tills 'De* skulle komma.

'Gumman har du sovit?' Det var mamma. Hon var alltid överbeskydande och den som tyckte värst om de varelser som gick omkring i staden om nätterna.

'-Ja vaddådå?' Hon suckade skakade på huvudet och satte händerna i siderna och lutade mot ena benet.

'-Men gå genast upp och lägg dig igen då! Duvet vad som händer den här tiden på dygnet och hur vida jag gillar det och inte.' Jag svarade henne inte utan gick bara raka vägen upp till mitt rum, jag låste och hörde kort därpå att alla ropade godnatt. jag suckade och skyndade ner mig i sängen med kläderna på.

Vem brydde sig? Det var bara kläder jag hade redan sovit och jag skulle omöjligt kunna somna just nu, vad var det igentligen som härjade så vilt och farligt därute? Eller en viktigare fråga.. Var det verkligen SÅ hemskt som alla påstod?

Hur det än var så kan det inte vara så, visst dom där ute sökte och jag ville mer än gärna se vad som hände om nätterna istället för att ligga inlåst inne på rummet.

Jag suckade och drog undan gardinerna och gläntade på persienerna som var utanpå glasfönstret utav trä, genom sprickorna såg jag skuggor vandra sakta och luffsande jag kunde höra låga mummel och efter en liten stund började brasor tändas eftersom att det var kolmörkt ute snart! Snart skulle jag få se vad som jag varit tvingad att känna så djup rädsla för i så många år. Se det som alla i hela byn fruktade så mycket.

En brasa nära mitt hus började ta ljus och sken ut över alla hus gator lador och allt som fanns därute, och där framför brasan och ute bland byn satt det alla fruktat så.

Jag kunde inte riktigt urskilja dom och spänningen inom mig ökade en aning jag ville se mer! Jag ville veta mer, dom verkade inte annat än nyfikna. Dom kom hit varje natt utan att få vetskap om vad som bodde i husen. Frågan var bara, när skulle dom ta reda på det? När skulle dom ta sig in och hur skulle dom reagera? Bra? Dåligt? Jag hade viss förståelse till allas skräck även om det var lite småfånigt..

Jag öppnade fönstret mer så springorna blev glesare och jag såg allt klarare, dom var helt fantastiska.. Men jag ville bara veta mer! Jag ville inte sitta här! Jag ville ut, ut bland dom. Så jag fick se allt, se allt större klarare få se hur dom lever vad dom gör hur dom gör att bara få se och veta Allt om dom! Jag ville ut NU!